Inatt var jag trött, hade tydligen somnat med både tv:n och lampan på xD Märkte de halv fem i morse, så då fick jag stänga av dem innan jag somnade om igen..

Nu så sitter jag bara här, väntar på brorsan, att han ska hjälpa oss att starta bilen, men vi har kanske en annan som kan hjälpa :)

Så får vi gång bilen, så ska vi åka till ljunga, och hälsa på   

See ya later alligator ;) Puss på er! <3

Det som hänt idag är inte så mkt, bara att jag vaknade av mobilen, skiiittrött, och hittade inte den! :O Sen så tittade jag upp, och då såg jag att ena kudden, tv dosan och telefon låg på golvet, undrar om jag sov gott inatt? :O Haha :D

Efter mycket om och men så hittade jag telefon, men insåg sen att klockan var för tidigt att kliva upp, så sov en timme till :)

Vid elva ringde den igen, och då klev jag upp, och gjorde mig i ordning, skulle träffa min kompis oxå.

Vi åkte sedan till fränsta och mötte upp hennes mormor, och var med henne hela dagen :)

Så de är så min dag har sett ut, har kollat lite på grey's anatomy, säsong 3, och fällt lite tårar. Älskar den serien bara! :)

Men i alla fall, jag ska ta och försöka sova, känner mig astrött, fast jag har en känsla av att de blir en sån där natt där jag är vaken ett tag, men de får vi se ;)

Så godnatt och puss på er! <3

Jo, jag gjorde de, men varför jag grät var för att jag började tänka på mamma som snart varit borta i 7 år, eller 8. Har sagt förra året att de varit sju, men nu när jag räknat så är de 7 år i år. Men i alla fall, de är en lång tid, men de känns som de var förra veckan eller något, när man fick de där beskedet "Christina har gått bort".

De enda jag gjorde den närmsta minuten innan jag "reagerade" var att stirra på en fläck ute på asfalten genom fönstret. Kommer ihåg fläcken än idag.

Sen så kom tårarna, och jag kunde inte sluta gråta de närmsta minuterna, jag fick till och med sätta mig på köksgolvet, med min pappa, fosterföräldrar och folk från socialtjänsten. Jag blev helt förstörd då, bara grät, visste inte vad jag skulle ta mig till. Men jag blev bättre, fast jag gick och tänkte på henne hela tiden, så varje dag blev försvårad.

Jobbigt att komma tillbaka i skolan, kompisarna visste inte vad de skulle säga riktigt.

I nutiden har man börjat förstått att hon inte finns längre, att de inte går att krama henne och pussa henne som man brukade göra, man kan inte prata med henne längre, och att få de där stödet man behöver. De går inte längre.

Men hon finns alltid i mina tankar, alltid! Därifrån kommer hon aldrig försvinna. Aldrig! <3

Ibland vill man bara skrika rakt ut av smärta, av att veta att du inte är här med oss, ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till :(

1 april 2003, det var då du blev ängel mamma, då slapp du lida något mer! Du har de bra nu, det vet jag, jag känner de <3 Du är där uppe och vakar över mig så att jag har de bra <333

Jag älskar dig Mamma, och de kommer jag alltid att göra, kommer aldrig sluta älska dig! <333 Du finns alltid i mitt hjärta, du har den största platsen <33333